Faith Hope Love

Jag är riktigt oinspirerad! Tänkte skriva om svenskarnas förhållande till traditioner. Men efter en mening så tappa jag suget. Jag har skrivit hela dan på berättelsen om mitt liv, så jag är uttömd. Jag kände att jag var tvungen, hade inte skrivit på två dagar. Resultatet av det, blir ett tråkigt blogginlägg. Men tur är ju att bloggen knappt har några läsare, men en liten ursäkt till dig/er som läser.

Det är riktigt kul att skriva när man är som mest taggad och mest inspirerad, för då flyter allt på med automatik. Då finns det en mening med det man skriver. Detta inlägg är ju egentligen helt fantasilöst och ganska meningslöst. Jag skriver ju egentligen bara för att fylla ut min blogg, och då letar jag efter anledningar till anledningarna som jag kan skriva om. Hur kul är det att läsa om det då? Men för varje rad jag lyckas fylla, så uppfyller jag ju mitt syfte till detta inlägg och det plingar till hos någon läsares inkorg med texten: Nytt, meningslöst och oinspirerande blogginlägg finns nu att läsa på faithhopelovee.blogg.se.

Så än en gång för er stackars läsare, ha överseende för kvällens inlägg, då jag skrivit på min ”bok” hela dagen.

Förövrigt så är jag lite sjuk, min hals och jag är inte helt överens. Men som man brukar säga: En ”olycka” kommer sällan ensam. Jag har hosta, huvudvärk och feber också. Bara att bita ihop!

Skolan i morgon, och jag ser faktiskt fram i mot det. Skolan är min nya hobby! Det är så fruktansvärt skönt att ha något att göra på veckorna, och jag har träffat många nya vänner.

Men men, nu ska jag inte tråka ut varken er eller mig själv mer.

Vi hörs! Natti

Inspiration

Kunskap, är det något vi har från första början som vi sedan utvecklar eller är det något vi får genom livet? Både ock skulle kanske många svara. Men finns det något svar på den frågan? Kunskap och intelligens är nära vänner. Med en hög intelligens får man också en bredare kunskap, i många fall. Men en person med mindre intelligens skulle alltså inte ha samma förutsättningar och därför inte lika god kunskap. Stämmer verkligen det? En intelligent person med noll motivering skulle alltså klara av en uppgift bättre än en person som är mindre intelligent men är motiverad. Jag vet inte! Jag tror i själva verket att allt handlar om motivation. Kunskapen har vi från födseln och utvecklar den genom livet, vissa snabbare och lättare än andra. Men så länge motivationen finns, så kan man bli hur smart man vill. Oavsett kön, hudfärg, ålder, kroppsform eller om man eventuellt har någon slags diagnos. Vem som helst kan bli astronaut!

Min diagnos, ADD (Attention-Deficit Disorder), bromsade mig i att utveckla min kunskap i grundskolan. Det var inte lika uppmärksammat då som nu, och det dröjde ända tills jag var 21 år innan jag fick min diagnos. Nu är den en inspirationskälla för mig och jag känner mig bara mer motiverad och jag ska verkligen lyckas med mina mål, dem som jag ännu inte uppfyllt.

Ge aldrig upp, fortsätt kämpa och ni är varken dummare eller smartare än någon annan. Ni ligger bara olika till i er kunskapsutveckling, för kunskapen har ni redan!

Att tala om för sin pojk- eller flickvän att man älskar honom eller henne är stort, det är verkligen stort! Att få höra dem orden från den människan man älskar är också stort, om inte större. Enligt mig, är det dem finaste orden man kan få höra. Man skiner upp som en sol och springer runt med ett leende på läpparna resten av dagen. Att även använda orden gör en alldeles pirrig i magen och alldeles upprymd. Att älska en annan människa, och att vara älskad, är förmodligen det bästa som finns, och den skönaste känslan som är svår att beskriven, om inte omöjlig.

Kan man slita ut orden? Jag tror inte att man kan slita ut orden så att dem tappar sin betydelse. Men man kan nog ”överanvända” ordet så att den blir lite som en ”vardaglighetsritual”, en vana att höra orden. Då kan man lätt glömma innebörden av orden och bara höra orden som dem är, oftast med en svarsmekanism med orden: Jag älskar dig också. Självklart menar man orden lika mycket då, som första gången man använda dem. Men pirret i magen kanske inte är densamma. Om man tänker på innebörden av ordet varje gång man talar om för sin käraste att man älskar henne/honom, så kan man känna upprymdheten och pirret oavsett hur många gånger man talat om det, och även att lyssna in orden och verkligen förstå innebörden när någon talar om att han/hon älskar dig är magiskt!

När kan man tala om för en person att man älskar personen? Finns det någon regel som säger att: efter si och så lång tid kan ni börja älska varandra!?

Finns det ett minimum på antal dagar?

Att älska är en känsla. En helt fantastisk känsla! Vad jag vet så kan man inte styra sina känslor, jag har inte lyckas i alla fall. Älskar man en människa, så gör man det, varken mer eller mindre än någon annan med den känslan i kroppen. Om ett par talar om för varandra att dem älskar varandra, så tror jag att dem förstår innebörden, oavsett om dem varit tillsammans en månad eller ett år.

Älska mer, men glöm inte innebörden!

”Kärleken kommer av sig själv och kan inte läras”

Jag Älskar Dig Linnea!