Faith Hope Love

Här om morgonen så vakna jag upp panikslagen efter att ha drömt en mardröm. Den var hemsk, brutal och tårarna rann nerför kinderna. Jag tog ett djupt andetag och kom tillbaka till mitt medvetna och förstod att det bara var en mardröm…men vänta, det var ju ingen mardröm. Det var ju verkligheten som precis spelats upp i mitt inre. Jag känner mig längre inte säker när jag sover. Jag saknar dig, bror..

Vi människor har så många olika egenskaper att om alla i hela världen skulle sammarbeta så skulle vi kunna bygga en helt ny värld. Där varje människas värde var lika mycket värt, oavsett kön, läggning, hudfärg, utseende mm. En värld där våldet var utrotat, där inga droger fanns. Lite som 70-talets hippievärld fast utan LSD, utan droger överhuvudtaget. Där hemlösheten var ett okänt ord. Där fallskärmsavtal inte existerade. Där familjer fick vara tillsammans. I en värld där mitt arbete var lika mycket värt som ditt. Kliché? En aning, men slut ögonen och dröm dig bort i den världen så kan jag lova dig att du vaknar med ett leende på läpparna. Ambitionen finns, egenskaperna finns, men löftena sviker…