Faith Hope Love

Här om morgonen så vakna jag upp panikslagen efter att ha drömt en mardröm. Den var hemsk, brutal och tårarna rann nerför kinderna. Jag tog ett djupt andetag och kom tillbaka till mitt medvetna och förstod att det bara var en mardröm…men vänta, det var ju ingen mardröm. Det var ju verkligheten som precis spelats upp i mitt inre. Jag känner mig längre inte säker när jag sover. Jag saknar dig, bror..