Faith Hope Love

Resultatet av en impulshandling blir sällan bra, inte för min del i alla fall. Men så finns det dom tillfällen då jag älskar min impulsiva sida. Återkommer till det!

Sen jag blev lämnad av människan jag älskar så har jag dragit mig undan, av ganska rimliga skäl. Ett tag var jag som apatisk, fruktansvärt hur man kan falla sönder för en annan människa. I alla fall! Jag fick nästan som social fobi, jag ville inte träffa någon. Ville inte ens träffa min egen familj. Jag isolerade mig från omvärlden. Men för ett par veckor sedan så tog jag mig i kragen och ruska mig full med vett. Jag städade bort hennes grejer och fixade iordning hela lägenheten. Jag handlade mat och började äta igen. Jag börja träna regelbundet! Men! Min sociala fobi kvarstod. Mitt självförtroende fick sig en smäll efter det som skedde i januari. Jag vågade inte ta kontakt med andra människor. Jag var inte bekväm i mig själv. Jag har fortfarande brister i självförtroendet, men det är ju klart mycket bättre nu än innan.

Resultatet av min impulshandling från i helgen kan bara summeras på ett sätt, så jävla klockrent!

Jag vågade möta vänner och nytt folk och min självkänsla fick sig en skjuts åt rätt riktning!

Tack alla vänner som ställde upp extra mycket för mig när det var som jobbigast, ni är guld värda! Och tack min underbara familj som finns där och stöttar mig i alla lägen! Nu är jag på väg mot toppen igen.