Faith Hope Love

Tillbaka på ruta ett!

 

Igår så skrev jag om misshandeln som jag är misstänkt för. Jag skrev också att den misstanken mot mig är den största orsaken till att mitt liv är tillbaks på ruta ett igen. Jag tar tillbaka det! Efter att ha funderat en stund, ungefär 10 sekunder, så kom jag fram till att det jag ska skriva om idag, är utan ett uns av tvekan den bidragande orsaken till att jag mår som jag gör.

 

Jag ska förtydliga en sak innan jag fortsätter. De att jag skriver om detta, är inte för att fiska efter sympatisörer, eller för att någon av mina få men flitiga blogg-anhängare ska tycka synd om mig. Det är för att jag uttrycker mig 200 gånger bättre när jag författar mig än när jag talar. Tack vare mitt bloggskrivande så kom min mor närmare mig och fick information om mitt liv som hon inte kände till, vilket jag annars aldrig skulle talat med henne om. Så jag kommer fortsätta med att uttrycka mina känslor i skrift och hoppas att någon som känner att dem vill komma mig närmare, kan göra det här. För jag är en dålig talare, och svår att öppna för djupa samtal.

 

 

För att man ska ha ett drägligt liv så finns det en del saker man bör ha tillgång till i livet för att må drägligt. En av dem sakerna är pengar, en inkomst. Jag tror att alla håller med mig om att man inte kan leva ett drägligt liv utan en inkomst, i alla fall inte i vuxen ålder.

 

Allt började i september förra året. Jag skulle bli friskskriven från min depression och sista utbetalning från FK (försäkringskassan) skulle göras 31:a oktober, sen skulle mina pengar gå från aktivitetsersättning till CSN-lån. Jag hade blivit beviljad full ersättning från CSN. Men en dag i mitten av september så ringer min kontakt från FK, vi kan kalla henne ”Karin”, och förklarar för mig att hon hade hört lite från sin kollega om något som heter ”Ersättning vid förlängd skolgång” och tyckte absolut att det vore något för mig. Det innebar att jag skulle vara friskskriven och gå i skolan som vanligt men få pengar från FK. Hur smidigt som helst tyckte jag, då slapp jag ju att tänka på lånet från CSN. Så hon frågade om hon kunde starta en beslutsutredning om detta, och jag svarade självklart ja. Så hon avrådde mig från att börja med mitt bidrag/lån från CSN, då det inte skulle funka under utredningen och att jag kan bli återbetalningsskyldig om jag får dubbla utbetalningar. Och det förstod jag ju själv, så jag kontaktade Anna-Karin (min godeman) och förklarade läget och hon tyckte det lät jättebra och kontaktade CSN för att stoppa utbetalningarna som skulle påbörja i november. Tiden gick, och vi hörde inget vare sig från FK eller från Karin. I mitten av december så ringer Karin mig och börjar samtalet med att be om ursäkt för att hon har gett mig dubbla budskap. Jag förstod ingenting och lät henne förklara vad hon menade. Då visade sig att när hon presenterade förslaget om ”Ersättning vid förlängd skolgång” så hade hon inte all fakta om detta, som den yrkesmänniska hon är, borde haft när hon gav mig förslaget. Jag var med all säkerhet inte berättigad till den ersättningen. Jag skulle ha blivit beviljad om jag fick min diagnos ADD före min tänkta gymnasiala utbildning. Men den diagnosen fick jag ju i vuxen ålder! Jag blev lite besviken men tänkte inte så mycket mer på det, ett CSN-lån är ju ändå en investering för framtiden, så det var helt ok. Men utredningen om ”Ersättning vid förlängd skolgång” fortsatte, och dem har en beslutstid på fyra månader. Tänkte inte så mycket på det heller, viste redan att det var kört ändå. Tiden gick, och jag pluggade som vanligt, jag fick min veckopeng som vanligt, allt var som vanligt, men i mitt ovetande var det något helt annat.

 

Det var i slutet av november som jag saknade min "veckopeng" som inte satts in. Jag tänkte att Anna-Karin hade glömt, vilket hon kan göra ibland, precis som alla andra mänskliga varelser, så avvaktade till dagen efter. Men inget kom då heller. Så jag messade henne och frågade om hon kunde sätta in på fredagen, detta var på torsdagen. Som svar fick jag att vi fick avvakta med ”veckopengen” eftersom pengarna som fanns kvar på mitt konto behövdes till räkningar. Jag hade alltså ingen inkomst! CSN betala inte ut ett öre så länge FK har ett ärende i utredning. Det var som att få ett hugg i bröstet! Jag hade precis gjort mig skuldfri, efter att ha levt i skuldfällan i tre år. Jag förstod ingenting, eller jag ville inte förstå. Men vad spelar det för roll när räkningarna seglar ner i brevlådan varje månad.

 

FK kan inte eller vill inte (vad vet jag?) avbryta en utredning som är aktiv, utan dem måste utreda färdigt den. Så jag skulle alltså få vänta i fyra månader på pengar, omöjligt, det går inte. Jag fick panik, och genast så sjönk mitt humör från 0-100 på rekordsnabba sekunden. Vi viste ju redan att jag inte uppfyllde kriterierna för att bli beviljad..

 

 

 

Nu är jag så trött så jag orkar inte skriva mer. En uppföljning om hur det har gått kommer i morgon. Nu ska jag lägga mig och försöka tänka på något annat än FK, som just nu tar upp en stor del av mitt liv.

 

Och till att underbara kristna där ute, och självklart icke-kristna också, så vill jag avsluta med en bön. Jag har aldrig bett en elektronisk bön innan, så det ska bli spännande. Haha!

 

Gud, jag vill be för alla människor som hamnar i ekonomiskt underläge på grund av brist i samhällets resurser. Jag vill be för att det slutar väl, att ingen människa gör något drastiskt. Jag ber för att allt kommer att gå bra och att dem finner lyckan i det som ligger dem nära. Jag tackar dig Gud för att du hör mina böner och för att du finns bland oss och sprider glädje även i den mörkaste och dystraste vrån. Jag ber dig i den heliga andens namn, Amen!

 

Godnatt allesammans!